Här för några dagar sedan så fick jag en match via Tinder. Applåder, tack. Mannen i fråga skicka en meddelande åt mig och det visa sig att han var en turist från Brazilien. Efter några meddelanden tänkte jag att "Jag har en ledig kväll..kanske jag föreslår att vi träffas för en drink". Jag var färdig för en liten äventyr.  Efter cirka fem timmar gick vi omkring i Helsingfors centrum och skratta åt hur roligt det är att ta vara på små möjligheter. Turisten i fråga visa sig vara en mycket trevlig man som beskrev sig själv som en "movie slash game neird who loves good food".

Vi bestämde oss (ja eller jag föreslog) att vi skulle testa den nya restaurangen vid Eira strand dvs. Birgitta Hernesaari. Fritt fram att drägla för denhär burgern var himla god. Dock fick man betala 17,50 € för den.

Kundservicen var bra och trevlig och atmosfären var lätt med en nypa av något lite speciellt.

Igårkväll lova jag the movie neird att jag skulle följa med honom för att se på footbolls matchen. Vi satt ner vid Wollsherd Bar. Har ni hört om den? Det är en ganska så ny Aussi bar med mat, dricka och med en ganska så internationell atmosfär. Minus får de för att det ekar i rummet, vilket gör att volymen i baren är på senare timmar ganska så störande. Maten.Har inte än testat men vad jag såg så ser det lovande ut.

Den glada turisten.

Jag "I can´t c your eyes, let´s try again".

Så ja, jag har igen varit en liten turist guide och visat runt i Helsingfors. Kanske jag till näst föreslår en bar runda i Berghäll?

Det är nog ganska så underligt att man ibland träffar människor som man bara inom några timmar känner som om man skulle ha känt dem en längre tid. Och turisten kommentar om mig "Nobody can blame you for not having a personality". Vi säger så.

Var artig åt turister och visa små Helsingfors pärlor så blir världen igen lite snällare.

Visst har ni läst om Pias superdetektiver?

Someday these smart girls will rule the world.

Och så var det slut på en solig, varm helg. Som jag njöt, som min torra hud njut. Ifall man skulle ha lyssnat rikitgt noggrant, satt örat helt fast i min hud, skulle man ha hört en varm, lång, almost nasty "Mmmmmmmm" - utrop.  Men imorgon. Have you heard the rumours?  Det lovas typ + 15 grader? Oh dear marshmallow`s. Men det passar ju perfekt med en Finnkinos Superday. Jag behöver lite action så X-Men, ses då.

I helg åkte jag och hälsa på min fina guddotter som fyllde ett år.

Denhär lilla damen är förtjust i skor, så vi har redan nu något gemensamt.

Guddotter och hennes mormor.

Min kusin, mamman, hade gjort en såhäääär fin kaka. Det var nog den finaste kakan på länge.

"Give me cake".

Number one.

Vi var alla överens om att kakan var god.

Varje gång jag träffar denhär lillan flickan så blir jag varmare och varmare. Hon är alltid så glad, varm, duktig och fin. Hon har definitivt en stor plats i mitt hjärta.

Tips! Catten tipsa om en bra födelsedagsgåva (tack!). Nämligen en bok med fina, ömma ljud. Jag köpte denna, klick. It was a hit, rekommenderar!

(FYI - har frågat lov av mamman innan jag publicera bilderna).

Är du en hobbyfotograferare och har varit på semester the past year? Har du en fin resebild som du vill dela på, kanske till och med tävla med? I såfall rekommenderar jag att du bekantar dig med tävlingen "Vuoden matkakuva 2014".

Klick och lycka till!

Idag var jag till KokoTeatteri. Jag gick nyfiket dit och se på pjäsen "Ikuisesti sinun". Nu när jag tänker efter så kommer jag inte ihåg hur eller var jag fick info om pjäsen, men det vet jag att jag genast tänkte:

"Denhär vill jag se".

And so I did.

Pjäsen berätta om sorg. Om kärlek. Om detdär då man tappar hastigt the love of your life. Döden. Om detdär då man står där och försöker överleva vardagen, medan ens hjärta blöder.

"Pitää muistaa hengittää. Pitää muistaa herätä. Pitää muistaa..."

Det var en så fin berättelse. Så sorlig. Jag satt där på rad två med världens största klump i halsen. En tår rann ner för kinden och nacken blev varm. När pjäsen tog slut så ville jag springa och krama om skådespelarna Kaisa Leppänen och Mikael Saari. But I could´t, för ifall Kaisa skulle ha omfamna mig så skulle jag ha cried like a baby. Så istället gick jag till närmaste, mysiga bar och beställde en liten glas med rödvin. Lite värme för själen.

Jag tackar Kaisa Leppänen för en vacker vaggvisa. Vissa kan.

(bildlänk)

Ni vet finska serien "Vain Elämää"? Har kollat en episod, men den var tydligen den rätta, för jag föll helt pladask för Anna Abreus tolkning av Juha Tapios sång "Ohikiitävää".

Klick och njut.